Lördag 1 november Hemfärd

Sista äventyret med Sharzad...

Upp med tuppen klockan 4 på morgonen och färd med taxi till flygplatsen Imam Khomeini.

Det underlättar med fläta för att hålla sjalen på plats tycker Karin och Sofia.

Ett antal säkerhetskontroller med mycket noggranna kroppsvisiteringar får vi gå igenom. Karin håller på att fastna här men lyckades komma igenom när hon tar av sig skorna.

I kön till flygplanet träffar vi en ung kvinna från irakiska Kurdistan som skakande ber Sharzad om stöd. Hon är på väg till sin nye man i Arvika. Hon har träffat honom två gånger, kan inte läsa men har lärt sig några fraser på svenska. Det är första gången hon flyger och det skrämmer henne oerhört. Hon är så glad över att prata med oss och att vi hjälper henne hitta sin plats på planet. Vi hoppas att hennes stora livsresa blir bra och att hon kommer att trivas i sitt nya land.

Nu väntar oss en stor omställning när vi kommer hem. Vistelsen i Iran har överträffat alla våra förväntningar och har gett oss tusentals nya intryck och kunskaper. 

Vi har mött idel vänliga och ärliga människor som välkomnat oss och varit genuint intresserade av oss. Det har varit ovärderligt att få komma in i kulturen genom Sharzad och hennes släkt och vänner. Både män och kvinnor har bemött oss med respekt och stor värme och bakom slöjorna är vi så lika. Att bära hijab kändes till en början bökigt och svettigt men efter ett tag vande vi oss vid att ha den på och att känna igen varandras nya utseende. Det som gjort stort intryck är också det vackra landskapet med dess karga berg och öken. Vi ser alla fram emot att komma tillbaka till detta land där det finns så mycket mer att uppleva.

Här slutar Sharzads berättelse för denna gång men äventyren fortsätter...

Tack Maryam och Fakrad för fantastiska och oförglömliga dagar. Utan er gästfrihet och kunskap hade denna resa inte varit så berikande och lärorik för oss.

Karin    Sofia    Ola    Kristina

Onsdag 29 oktober Esfahan

Dag fem i Sharzads äventyr...

Upp till ett dignande frukostbord med lokala produkter. 

Vår värd kommer med händerna fyllda av nyplockade äpplen och valnötter. På gasspisen puttrar tesamovaren, barnen skrattar och sjunger när vi alla 10 sitter runt bordet i köket. Vi smakar getsmör, get-och fårost med ytterligare en variant av det ljuvligt goda persiska brödet. Päronskivor och varm nykokt fikonmarmelad smakar underbart ihop med getosten. Efter frukosten går vi "ut på byn" och det känns som att gå tillbaka flera århundraden i tiden när vi kikar in i ruinerna av gamla bosättningar.

Vi tar oss in i centrala delar av byn och  stöter på kossor och getter i sina inhägnade områden. Karin har även ett givande samtal med en äldre kvinna som levt hela sitt liv i byn. Kvinnan tycker att Karin ska lära sig persiska, gifta sig med en iransk man och sen flytta dit. Karin funderar allvarligt på förslaget. Även i denna lilla by hittar vi ett Imamzadeh som vi kikar in i. En kolossalt stor sten finns därinne och med stege kan man klättra upp och se en öppning i väggen där Imamen ligger begravd. 

När vi gått runt en stund i byn åker vi med två bilar genom öknen till den enda stora staden i närheten, Esfahan med ca 5 miljoner invånare. 

Enligt iranierna har du sett halva världen om du varit i Esfahan.

Här går vi i bazaren och handlar dukar, vepor och kuddfodral. Handarbeten med de ursprungliga persiska mönstren och materialen. Här finns två mycket gamla moskéer som vi besöker. Akustiken i den största är fantastisk. Vi ställer oss mitt på den punkt Imamen står under ceremonier och härifrån kan varje ljud höras utan modern förstärkning i hela moskén. Ljudet kan här studsa upp emot 14 gånger. (Testar att lägga in en länk till en video här)

https://docs.google.com/file/d/0B94gSf7J5h1nVVRBY0xoY2VHdGFpc29BREh2U2xtcUpSN3Fz/edit?usp=docslist_api

Lunchen intar vi sittande på en stor persisk matta på en traditionell persisk restaurang. Vi sitter 10 vuxna och 2 barn på mattan och äter saffransris med olika klassiska tillbehör som exempelvis aubergine, linsröra och köttgrytor.

Sharzad klagade på restaurangens toalettstädningen och genast avskedades städaren. Så går det till här om man inte sköter sitt jobb! Den enes bröd den andres död. Därefter en lååång promenad till de 33 broarna medan Ola tog bussen tillbaka till Teheran. Framme vid broarna chockades Sharzad av att floden var helt torrlagd. Den tidigare så vackra floden som gav Esfahan dess karaktär har dämts upp för att utvinna el och släpps endast på en gång om året vid det persiska nyåret.

Så vi går en stund på den torra flodbotten och under broarna.

Innan vi åker hem vill Sharzad visa oss det hotell hon vid ett flertal tillfällen besökt. Vi tar av från den trafikerade esplanaden som leder upp från floden och kommer till Hotel Abassi. Hotellet har funnits i över hundra år och har en imponerande arkitektur. I foajén stannar vi upp och förstummas av den stora kristallkronan som lyser upp takets mosaikmönster och guldinfattade sidor.

Bredvid den vackert svängda trappan står en i naturlig storlek stegrande häst i mässing.

Vi går ut på innergården där traditionell flöjtmusik fyller trädgården. Gången fram till tesalongens uteservering kantas av kvittenträd och sharonträd som dignar av frukter.

Vi slår oss ner vid ett bord och förflyttas till en tidsepok då marmor och guld flödade i byggnadskonsten. Här avslutar vi besöket i Esfahan med en kopp te och citronglass med små fina risstrips innan vår åter färdas till Soh och den sista övernattningen där.

Före sänggående sitter vi kvinnor på golvet och dricker te och samtalar med Sousan som arbetar som kurator och studievägledare på en kommunal flickskola. Hon berättar att hon valt att arbeta på en kommunal skola därför att personalen där i motsats till anställda på privata skolor inte styrs av rektor och föräldrar.

Vi diskuterar ungdomarnas problematik här som i stort sett liknar våra svenska ungdomars. Men när vi kommer in på homosexualitet ser vi skillnader. Att den existerar vet de men ingen låtsas som om den finns. Eftersom flickor och pojkar separeras så hårt sker mycket av det sexuella experimenterandet i samkönade relationer. När de upptäcker samkönade kärleksrelationer, vilket lärarna kollar mycket noga, kallas föräldrarna till samtal och om flickorna ändå inte slutar träffas måste en av dem byta skola. När det gäller killar som är transvestiter uppmuntras de till att göra könsbyte. De operationerna görs lika rutinmässigt som näsoperationer. 

En kurator arbetar även som SYV och när Sousan upptäcker att en elevs studieresultat är låga pratar hon först med eleven och om det inte blir bättre kallas föräldrarna till möte där de får frågan om hur de ska hjälpa sitt barn. 

En gång i månaden bjuds dessutom föräldrarna till skolan där de får information om olika ämnen som t.ex. relationsproblem. Ofta kommer gästföreläsare till dessa möten. Vid ett av dessa möten har det informerats om att många unga idag bor tillsammans utan att vara gifta i s.k. vita äktenskap.

Efter detta intressanta samtal med Sousan inser vi hur mycket friare och enklare det är i Sverige. Inga lagar som bestämmer vem du ska vara eller leva med.

Här slutar denna dag med Sharzad...