Vi vaknar upp till en strålande krispig morgon i bergen. 
Vi packar ihop alla pinaler och gör ett ordentligt besök i vår lilla by Soh. Här hittar vi ett 300 år gammalt karavanhem som nu ligger mer eller mindre i ruiner. Här har karavanerna stannat för att vila, äta och ta det lugnt ett tag innan de fortsätter sin resa utmed sidenvägen. Historiens vingslag får det att svindla.
Därefter fortsätter vår färd genom den bergiga öknen till Kashan. Vi turas om att sitta i framsätet och underhålla chauffören. När Sofia har den positionen händer det saker i bilen. Fönsterrutor åker upp och ner för alla knappar måste testas. Även här är det viktigt att tänka på sin hijab. I ett försök att få ordning på denna virar Sofia sin sjal så många varv runt halsen att vår chaufför Fakra oroligt tittar på henne och frågar - Försöker du ta livet av dig?
Här möts vi av svarta, röda och gröna flaggor och banderoller över gatorna. De symboliserar död, blod och Mohammed nu under sorgemånaden Moharam. Grupper av män och pojkar övar inför lördagens stora skådespel om Husseins kamp, mod och död.
Staden genljuder av rytmiska trummor och berättande sång. Dessa repetitioner har blivit fler och fler under veckans gång.
Hungriga efter bilfärden intar vi lunch på en gammal fin restaurang och avnjuter flera persiska grytor och ris med olika kryddor. Kashan är framför allt känd för sina mörkröda, slitstarka persiska mattor och rosenvatten.
Vi börjar med att besöka några historiska palats, som har restaurerats de senaste åren, för att visa hur man levde för flera hundra år sen. 
Här levde man ett mycket rikt liv i stora utrymmen och uteplatser, med både vinter- och sommardel att bo i. Palatsen är smyckade i detalj med mosaik, spegelbitar och vackra målningar. 
De hade vattenreservoarer i källaren för att ha kallt vatten både sommar och vinter samt stora torn som fungerade som ett slags ventilationssystem i värmen. Ju högre torn desto bättre ventilation med kall luft som strömmade in. 
Vi tar oss sedan vidare till Kashans bazar. 
När vi kommer fram är det siesta-tid, så de flesta affärer är stängda, förutom en mattbutik där en röd persisk matta ligger och ropar på Kristina.
Sherzad och Fakra börjar prutningsceremonin och ut går vi glada med en vacker persisk Kashanmatta som kommer förändra Kristinas hem totalt. Utschasade efter mattförhandlingen piggar vi upp oss med nypressad granatäppeljuice. Mums! Den har nästan omedelbar effekt och vi får nya krafter att bege oss vidare mot Teheran.
Lång dags färd mot natt avslutas i Teheran med en omelett sent på kvällen hemma hos Sharzad och Fakra.
Så var åter en dag i Sherzads äventyr till ända...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar