Söndag 26 oktober Bazaren i Teheran och middag på berget

Vi tog Metron till den gigantiska Bazaren i Teheran idag på fm. Bedövades av dofter från rosor, avgaser, skokräm, kryddor, svett och citron blandat med synintryck och ljud av tungt lastade kärror, ropen "Bepa!, Bepa! Bepa!"( se upp), "Farsh!" (matta) och  kvittrande steglitsar i bur. Hundratals gångar med allt från guldsmycken till snören bjöds ut men endast mattförsäljarna var påstridiga. Det var skönt att i lugn och ro kunna gå och titta på allt utan att känna sif jagad av försäljare. En stadig lunch i Bazaren och sedan hem med Metron. Här är första och sista vagnen alltid reserverade för endast kvinnor. Trots att alla står packade som sillar lyckas otaliga försäljare ta sig fram genom vagnarna och sälja allt tänkbart man kan behöva såsom tuggummi, elkontakter, smink och skosulor. En sväng in på apoteket resulterade i penicillin, insomningstabletter och magmedicin för 20:-. Lite äventyrligt är det med sjalar och kappor. Karins sjal fastnade och höll på att åka av på tunnelbanan när den fastnade i en man. En aningen varmt är det med så mycket kläder medan Ola glider runt i jeans och t-shirt. Väldigt roligt att så många pratar med oss överallt och de är så nyfikna på vad vi tycker om deras land. Det är inte svårt att se att vi inte är iranier trots sjalarna.

En kort vila sedan iväg igen i den fruktansvärt kaotiska rusningstrafiken till Tajrish. Där vandrar vi runt i gränderna och när vi passerar moskén Imamsadeh Saleh (en plats där en imam är född eller begravd) för att titta in blir vi inbjudna att låna chador och komma in i den kvinnliga delen. Att få tillträde som icke muslim hör inte till vanligheten och särskilt inte under den nuvarande sorgeperioden. In bakom ett plastdraperi försökte Sharzad instruera oss i konsten att svepa in sig i en chador. Inte så lätt kan vi intyga. Tyget ska täcka huvud och axlar men båda händerna ska vara fria. Sofias chador satt som en smäck och hon skred runt som en lucia. Vi misstänker att hon har ett hemligt muslimskt förflutet eller tidigare liv som muslim. Skorna fick vi bära med oss i en plastpåse. Att träda in i detta heliga rum byggt av marmor med golvet täckt av perisiska mattor var andäktigt. Tak- och väggar var täckta av en mosaik av små speglar och i taket hängde enormt stora kristallkronor. Kvinnor i alla åldrar och små barn satt på golvet runt väggarna och läste, bad, åt, sov och studerade. Rummet andades frid och ett lugn. Här satt Sharzad ofta som ung och studerade. Mitt i detta fridfulla rum börjar Karins chador och sjal glida av och under en minuts brottning med tygerna får vi andra ett skrattanfall. Inga vänliga blickar från övriga besökare mötte oss precis. 

Under kvällen anslöt sig Sharzads man, ungdomskamrater och grannar och vi påbörjade en bergsklättring i mörkret i Darband klockan halv nio. Högt däruppe slog vi oss ner på en restaurang och åt middag. Temperaturskillnaden mellan centrala Teheran och den norra delen kan vara 15 grader. Lite kyligt men med en manghal ( en låda med glödande kol) under bordet som värmde våra fötter intog vi grillad fisk och kyckling.